Känner mig berusad. Satte uppe till halv tre i en tjejs kök i masthugget, festade på vatten och tittade på hennes fotografier, på datorn och i en liten låda som hon lade fram på bordet. Hon var fotograf, tyska, men verkade ha bott lite här och var, kände alla i hela världen verkade det som.

Vi stötte på varandra på Kellys, en man vid namn Kstod utanför och jag drogs med in på något sätt. Och jag som inte vill någonting hellre än att något skall TA TAG i mig lät det naturligtvis hända. Jag tar tåget, anytime. Streetcar named desire.
Det fanns något fascinerande med denna kvinna, hennes tyska brytning (vi talade mest engelska), hennes bakgrund, hennes kyska smått puritanska utseende, milt tyglad blå eld i en hembiträdesuniform med vit krage och ärmar.
Och den där känslan man kan få, att det är vi, att det inte är bråttom alls, att vi vill fortsätta prata, blicken som bekräftar, ett snabbt leende.

Åh, min romantiska dåre. Men jag är ju en blodhund, vädrar jag en öppning släpper jag den inte. Missar inte en straff.
Vi velade lite. Jag köpte ett glas vitt vin åt henne, hon rullade en cigarett åt mig. Timmarna gick. Och ja, jag flirtade, hon märkte och uppskattade det. Men på en bra nivå. Det här var en kvinna av värld.

Sedan stod vi vid trapporna på väg upp till masthugget, bytte fot. Så följe jag henne hem, eller rättare sagt, jag frågade: Can I walk you to the door?

Så gammaldags, och fint. Ja, tack. Okej. Kom så går vi.

Pratar i mun på varandra hela tiden, allt är bara sådär OERHÖRT intressant att man inte kan släppa det bara sådär. Så är vi framme. Jag frågar: Can I come up for some tea? Vafan, nån måste ju säga något. Kan ju inte mer än att få nobben. Bedyrar att jag är en snäll kille. I am a nice guy, I will leave later if you want me to.
Så jag följer med in. Hon har en jättefin tvåa, i gamla masthugget, så där underbart avantgard-mässigt inredd, rena färger, avskalat, hennes tyska brytning och skratt som låter som ett pärlhalsband som faller sönder över golvet.
Jag flirtar med henne, det är spelets regler. Men vi kommer inte ligga med varandra, jag skulle gärna stanna kvar egentligen, men det är mest för att huvudet känns tungt och hon dessutom mitt uppe i allt ihopa börjar rulla jointar.

So foreign! Här sitter denna uppenbara överklasskvinna med centraleuropas hela bourgoisie och bildning i ryggen, och tänder en joint medan hon förevisar bilder på en splitter ny macbook Pro.
Jag tar det lugnt med sådant, men eftersom det inte fanns något annat än vatten blir det ändå att jag drar ett och annat bloss. Hon lär mig hur man skall göra, typ! Haha, så jävla grön är jag inte.
Men jag får ett skönt varmt filtomslag av haschet i alla fall, blir lite degig i huvudet efter ett tag, men mest blödig och snäll, på den sentimentala nivån. Vad fiiin fu är!! Jag älskar dina små fräknar sa jag och strök med tummen från hennes näsa och ut mot kinden. Närhet. Förtrolighet. Hon uppskattade det, blev glad, smickrad. Ha, finns nog inte många som står emot mina explosioner av återhållen människokärlek.
Sedan ringer hon min mobil från sin så att jag skall ha numret, och jag försäkrar att jag klarar mig över backen och hem. Skickar ett godnatt-sms någon timma senare och nu sitter jag här. Fjärilar i bröstet, romantisk dåre.